akberglund

Pa fredagen efter yogan klev mamma och pappa in genom dorren, vi hade nagra timmar innan vi skulle vidare mot ironwood. Vi hann inte med sa mycket, men en svang till skolan och ett snabbt och konstigt mote med Ken, chefen over alla idrottsgrenarna, jag tror varken han eller vi visste varfor vi skulle traffas, men Sten tyckte det var en bra ide. Jag hann ocksa bjuda dem pa min pestopasta med feta ost, paremesan och kyckling till lunch. Det tror jag dom tyckte va gott.


Sen for vi till Ironwood, I bilen borjade jag sticka igen, det blev en mossa som uppvarmning, resultatet kan skadas pa bilden nedan (bilden till vanster). Bilden till hoger ar de fina hattarna M-H, jag och Randi hittade pa garnaffaren.





Val dar blev det tva dagar av mindre lyckade, fast anda inte katastrofala tavlingar. Det var roligt att ha mammsen och pappsen som pahejare vid sidan av sparet. Roligt var det ocksa att M-H vann.







Vi hade ocksa den arliga secret santa utdelningen, alla tjejerna drog ett namn pa den person man skulle kopa en present till, sen ska man gissa vem man har fatt sin present av. Jag fick en rosa, lurvig rattmuff till min bil av Christina, precis vad jag hade onskat mig. Nu behover jag inte frysa om handerna nar jag kor. Jag hade dragit coach Jenny, och gav henne ett jatte sott litet choklad-fondy set.


Vi korde tillbaka till MQT pa sondagen och for till applebees pa middag, sa paronen fick en chans att traffa mina kompisar. Mycket trevligt.


Mandag morgon blev det lite shopping pa morgonen, vi for till the co-op, sen affar dar all mat ar kravodlad, dar kan man mala sitt eget jordnots-, mandel-, och cashew smor, vi porvade alla. Vi for ocksa till presque-isle och kikade.

Marquette fran Presqu-Isle, domen syns till vanster, och stal grejen som gar ut i vattnet anvands till att lasta pa jarn pa batarna.


Sahar fint blev det nar vagorna kom upp over traden i kylan
.

Mitt hus


Nar det blev lunchtid, var det dags att fara och hamta hyrbilen vi skulle hyra med Randi och Sindre, dom skulle kora ner den till Chicago, och vi skulle kora hem den darifran. Nar vi skulle hamta bilen visade det sig att deras forsakring var vardelos och vi hade inte langra nagon bil. Efter nagra timmars panikande traffade vi pa Christina som glatt lanade ut sin Ford Explorer till oss, det var valdigt snallt. Chicago resan var raddad.


Pa kvallen var vi hembjudna till familjen Fjeldheim, dar hade vi alla jatte roligt.