akberglund

...det var ett tag sedan, men idag var en bra dag.
Vi borjade med att sova ut, starten pa sprinten skulle anda inte vara forran klockan tva. Jag tog mig i skjortan och loste ett litet problem jag hade satt mig i som jag oroat mig over ett tag. Jag vet inte varfor jag oroar mig for, jag antar att det ar for att jag ofta glommer bort min tur, jag ma ha otur i mycket, men nar det kommer till vissa grejer kan jag alltid lita pa min tur. Tex sa varje gang jag kanner att jag pluggat for lite infor ett prov sa har vi en snowday, eller om jag inte hinner plugga allt, sa ar det alltid bara det jag pluggat som kommer pa provet, jag ar lite orolig for den dag min tur vander.

Efter frukost tog jag och Ingrid en promenad till Alaska Fur Exchange, en pals affar nagra hundra meter fran motellet. Dar fanns skinn och palsar i alla mojliga och omojliga former, det fanns nagra riktigt fina mockasiner som jag nog hade kopt om de inte hade varit svindyra, dessutom vet jag inte vart jag star i fragan om att kopa akta pals heller. Men de hade inte bara palsar, det salde ocksa Ulu's, en eskima kniv med tillhorande skalformad skarbrada, en turistfalla som jag angrade djupt att jag inte foll for i sommras, nu har jag ocksa en.




Sen for vi ivag till tavlingsplatsen, och tydligen sa hade TD'n akte hem sa tavlingarna blev av, men jag tror det var pa gransen. Det ar roligt med amerikanske masterskapen for har ar det typ 100 startande, tank om det kunde vara sa i Sverige fortfarande. Det kandes bra, och det var roligt att tavla, jag kom pa 40e plats och jag kande att jag akte sa fort jag kunde. Jag tog mig vidare till U23 heaten, men korde dem aldrig eftersom det var sa kallt och vi har tavlingar i helgen och hela sasongen. Kul var det iaf att tvala och inte odsla en dag at att sitta i bunkern och vanta, och vanta, och vanta.. se bilden nedan.

Anchorage kan nog vara den algrikaste platsen pa jorden, jag tror inte det ar en overdrift att saga att jag sett narmare 10 algar de har veckorna. Igar nar vi skulle aka och trana stod det en pa parkeringen utanfor motellet (vi bor mitt i Stan). Vissa tycker att det ar haftigare an andra, och jag hade hort att det fanns mycket alg har men tankte att det vra val som tyskarna som tycker det ar mycket i Sverige, har kan det da inte vara nagon sport att jaga.




Det har varit kul att traffa pa en massa Alaskianer som jag larde kanna i somras ocksa, Christinas harliga familj tex, de hade ocksa med sig sin Chiuaua blandras, Bobo, varldens mysigaste hund, det ar han vi myser med pa bilden nedan.