akberglund

Jag ar ledsen over det extremt langa inlagget, men idag blev jag sa upprord, forbannad, chockad och skramd att jag maste beratta om det . Under religionskursen gav professorn oss en artikel fran NY times 2003 att lasa, klicka har for hela artikeln,  annars har jag gjort en liten summering nedan.

Artikeln som ar sann och fruktansvart tragisk hanldar om en 8-arig autistisk pojke som fanns dod i en kyrka i ett litet samhalle i USA. Pojken fick diagnosen autism nar han var tva ar. Hans mamma hade nagra veckor fore hans dod, gatt med i kyrkan for att forsoka fa pojken att bli frisk. En utav predikarna (som forovrigt inte hade nagon som helst utbildning inom teologi eller liknande) var overtygad om att pojken var besatt av demoner och att exorsism skulle driva ut demonerna fran pojkens kropp. Darfor traffades en grupp fran kyrkan under kvallarna for att forsoka fa bort demonerna. Under en av dessa kvallar, den som skulle bli pojkens sista, holl mamman och tva andra kvinnor fast pojken pa marken och for att trycka ner pojken (eller demomen i pojken) som fortvivlat forsokte komma loss satte prasten sig pa kna med hela sin vikt pa pojkens brost, medan han kvavdes till dods. Pojkens ansikte blev blatt, han var helt nedsvattad och hade kissat pa sig nar de efter en stund insag att han var dod. Prasten anholls och blev atalad for barnmisshandel, ingen annan atalades, och i artikeln ifragasatts det om anledningen till det obefintliga atalen av de andra och det relativt laga brott som prasten blev atalad for ar att de gjorde det hela i ett religost syfte.

Efter vi last den hade vi en diskussion. Var professor fragade vad vi tyckte det var ratt eller fel att prasten bara blev atalad for barnmisshandel och inte for drap eller liknande pga av att det var en religios handling. Lararen ville ocksa veta till vilken grans vi tyckte att man kan acceptera andras religioner och lata dem gora vad de vill.

For mig finns det bara ett svar, lagen ska vara lika for alla och alla skall folja den, oavsett vad man tror sa har ingen ratt att ignorera de regler som finns, dessutom borde val varenda manniska veta att det ar fel att gora illa nagon, sarskillt ett barn. Sarskilt om som man havdar i USA att staten och religion skall vara atskillda sa ska detta foljas. Den stackars pojken var mordad/ atminstonne drapt, det spelar ingen roll att de havdar att de trodde att de hjalpte honom bli fri fran demoner, alla som har de minsta gnutta intelligens borde fatta att det ar fel av fyra vuxna att halla fast ett barn och tvinga honom att ligga ner eller  annu varre att man inte sitter pa ett barn, oavsett om han hade dott eller ”bara” blivit ordentligt skadad sa ar det FEL, FEL, FEL, FEL. Sjalvklart skall man acceptera att alla manniskor maste fa tro vad de vill, oavsett  om de ar kristna, muslimer eller ateister, men man maste som bosatt eller medborgare i ett land folja de lagar som galler. Dar ska gransen ga.

Vissa av mina klasskompisar pastod att det hela bara var en olycka, precis som att lakare gor misstag, och att efetrsom mamman var med pa det hela och hade gett tillatelse sa var det ok. Foraldrar maste ju tex ge tillatelse for att lakare ska genomfora operationer pa sina barn. Andra sa att det var som att nar man get hjart och lungraddning sa ar det ju inte personen som ger raddningens fel om personen i behov av hjalp skulle do, och eftersom de verkligen trodde att han var besatt av demoner sa forsokte de ju radda honom sa de menade att detta kunde gamforas.

Forst och framst, en lakare har genomgatt flera ars utbildning och traning for att genomfora vetenskapliga processer for att radda liv. Det far en licens som visar att de har den kunskap de behover for att utfora deras jobb. En prast (eller mannen i fraga som inte hade haft nagon teologisk utbildning alls), har INTE den kunskapen. Visst religion kan hjalpa manniskor att ma battre sjalsligt, fa dem att kanna harmoni och dyl.

Sjalvklart var det ocksa ganska manga som holl med mig, men jag var sa arg, fortvivlad, chockad och frustrerad att jag kande att jag holl pa att explodera, jag riktigt kande alla mina alla mina argBostrom drag komma fram, och det var nog tur att lektionen slutatde nar den gjorde, for da var det nara. Att vara en argBostrom ar nog en bra sak har jag kommit fram till, for jag skulle inte vilja pasta att det finns en endaste av oss som har de dragen som skulle bli arg i onodan, men nar det behovs da kan vi.