akberglund

Jag  ar nog kanske vara det mest forvirrade manniskan pa jorden. Flera ganger i manaden har jag en ny ide om vad jag vill gora i livet och hur jag ska ta mig dit. Varje gang det hander ar jag lika motiverad och allt ar sjalvklart. Nagra dagar senare har jag helt och hallet andrat riktnig och pratar om natt annat som ar min ”drom”, nu har jag hittat en ny. Nagon dag maste jag val ha hittat ratt, eller finns det kanske sa manga spannande saker att syssla med att det inte spelar sa stor roll.

Ok, diplomaten som var och pratade pa lektionen igar holl ett foredrag ikvall, och jaklar vad jag ar sugen pa det yrket nu. Jag vet att det ar hur svart som helst att ta sig dit, men om man bara vill det tillrackligt gjarna och inte har nan bradska sa kan det val inte vara omojligt, eller?

Ikvall pratade han om vad han hade gjort nar han var stationerad och arbetate i Chile och Kambodja. Det var sa himla intressant. Han pratade om vad de jobbade for och hur de forsokte hjalpa landerna pa ett satt som gynnar bada parter, samtidigt som de skickade information tillbaka till USA. Det lat sa himla intressant. Och det faktum att man flyttar runt i varlden och jobbar pa olika stallen i perioder av nagra ar later hur spannande som helst.  En jatteintressant sak som han pratade om var nar en man fran publiken fragade hur valrden ser pa USA nu efter bankkrisen. Diplomaten svarade att det under manga ar nu har varit lite tufft att fa andra landers fortorende eftersom de inte haller gillar USA invasion av Irak och liknande men att de alltid kunnat visa sig vara ett bra exempel nar det galler ekonomin, nu nar krisen ar ett faktum, kommer han nog agna manga ar att forsoka vinna fortorende hos omvarlden till USA igen for att kunna vara en forebild som de vill lyssna till.

  De har bilderna fran frankrike med skidgym 2004 har inget med inlagget att gora men jag tankte att det kanske blir lite lattare att ta sig igenom all text om det finns en bild eller tva =)

Att flytta hit, utan att kanna nagon, den enda jag hade pratat med var coach Sten var en sa himla harlig och starkande upplevelse. Jag har lart mig sa mycket om USA och ocksa Sverige eftersom jag hela tiden jamfor och forsoker se vad som ar positivt och negativt med hur allting fungerar i de tva landerna. Jag har ocksa lart mig sa mycket om mig sjalv, jag har starkt mitt sjalvfortroende och vet numera att jag kan komma till ett nytt stalle med en annan kultur och ta mig fram, skapa kontakter och trivas. Jag har traffat sa manga harliga manniskor som jag hoppas kunna behalla kontakten med. Visst har det varit tufft ibland, och sjalvklart forstar jag att flytta till ett utvecklingsland formodligen ar en mycket storre utmaning, och pa manga satt mycket jobbigare. Men nar jag efter forelasningen gick fram och fragade gubben om han alskade sitt jobb (ja vet, jag ar lite konstig, men jag bara kande att jag var tvungen) sa svarade han att ja helt klart, att vara diplomat var underbart. Han sa att det var svart att bli rik pa det, men om man tyckte om vill leva ett larorikt livg sa var det det basta jobb man kunde ha. Man lar sig sa himla mycket om lander, manniskor, kulturer, sig sjalv, sprak och dyl.

Jag lyckades ocksa satta mig brevid en tant vars ena dotter jobbade for FN och den andra for nagon hjalporganisation i Israel. Jag fragade henne om hur man kunde fa gora praktik hos FN eller liknande och hon svarade att det ar jatte svart, nastan omojligt. Men hon gav mig ocksa tips pa hur man kunde forenkla sina chanser att fa en san mojlighet.

Jag ar sa himla inne pa den har linjen nu att jag tom har funderat pa hur man loserdet hela om man har familj, for det vill jag val ha nan gang i framtiden. Det ar nog det enda som kanske inte ar jatte positivt, men det ar ju  sa himla langt fram i tiden sa det behover jag kanske inte oroa mig over an, hahab. Diplomaten som kom och pratade hade tre barn och en fru. Hela familjen flyttade med honom nar han for ivag, men han sa att hans tolvariga dotter borjade tycka att det vra lite jobbigt att lamna kompisarna.

Ja, mamma. Jag skulle gissa att Viktoria kan fyra sprak, fast saker ar jag ju inte forstass.

Imorgon efter lunch aker vi till Minnesota for tavlingar. Hoppas de blir av, det kandes bra pa intervallerna idag, men suprise suprise, det ska bli svinkallt igen, men varmaste temperaturen under dagen pa -18 och kallaste -28, vi far se. Jag har tappat bort mina lobstervantar (minns inte va vi kallade dem pa svenska), jag maste nog kopa ett par nya imorgon.

Ops, blev visst en uppsats igen och anda hade jag mer att saga, haha.Det far jag ta nagon annan dag. Jag ar imponerad om ni orkar lasa allt.