akberglund

Dagen da det skall bli varmare fortsatts att skjutas framat i tiden, men kanske kanske att den intraffar imorgon. Fast da har arrangorerna bastamt sig for att vi skall starta tidigt, sa det verkar som att vi far tavla i 18 minusgrader anda. Jag tror att de flesta har haft ett storre eller mindre psykbryt de senaste dagarna. Man kan ta kylan ett nagra dagar, tom nagon vecka, men nu borjar vi fa nog. Imorse hostade jag fortfarande fran sprinten och nar jag insag att tavlingen skulle bli av i -19,5'C kyla, (inte inraknat blasten, om man raknade in kyleffekten av vinden var det  -27 grader svinkallt) sa gick det inte langre att tanka posititivt, jag ville bara ligga kvar under tacket hela dagen och absolut inte ta av mig till tavlingsdrakt och harva runt ett spar i over 30 min.

Men det jorde jag, och nar jag borjat varma upp kom de positiva tankarna tillbaka. 10km klassisk masstart ar roligt, att ha nummer 47 av 100 startande ar intressant, om man klarar sig fran att bli alltfor intrasslad sa ska man vara glad. Under forsta halvan av loppet:
- rakade jag trampa pa en tjejs stav, sa bade stav och handske for av, hon fick vanda om och hamta den
-sag jag detsamma intraffa for en annan tjej
- tva ganger intraffade det att de tre som var framfor mig trasslade ihop sig i varandra och foll
-vid tva tillfallen lyckades en tjej (inte samma dock) ramla av sig sjalva alldeles brevid mig i utforskorningen
-en tjej som var alldeles brevid mig foll och tog med sig hon som var bakom

Jag tror aldrig jag har varit sa nara sa manga incidenter under 15 minuter forr. Och jag ar valdigt glad att jag klarade mig sjalv. Det ar ganska sa roligt med masstart, for det ar nog den enda positionan i livet jag vet om dar jag kanner att jag verkligen tar for mig och ar aggresiv,. Jag skulle aldrig medvetet falla nagon, men om man inte ar aggresiv i en masstart blir man utnyttjad. Man maste ha armbagarna utat och ta varenda chans att ta sig framat man kan. Ur-spar regeln galler inte heller (eller jag vet inte riktigt, jag tror inte det), idag skrek iaf en tjej ur-spar sakert 7 ganger at mig och jag vagrade att flytta pa mig, det ar nastan sa att jag tycker det ar lite roligt. Det blir ocksa en valdigt bra lagkansla, for man vill inte vara lite halvful mot en lagkompis, alla forsoker hjalpa varandra (samtidigt som man gor sitt eget lopp dvs.)

Jag akte helt ok, kanske inte mitt livs lopp, men det var klart godkant, jag kande mig inte i nagon riktig superform, men kunde anda kora pa ganska bra utan att stumna och harva mig fram under nagra km. Christina akte som en kanonkula, det var nog dagens hojdare och jag tror att vi som lag slutade trea idag, helt ok. Garbbarna akte ocksa helt ok.

Det kandes faktist battre att andas under tavlingen, Jag har en halsvarmare i flis som gar upp over och nagra cm framfor munnen sa luften blir lite varmare och fuktigare innnan man andas in den. Men efterat madde en av mina mellantar inte sa bra, den var vit och utan kansel i 15 minuter, trots att jag tavlade i pjaxoverdrag. Nu mar den dock battre och kanns som vanligt.


Ingrid stackarn har blivit forkyld,hoppas det gar over fort (I feel bad for Ingrid who caught a cold, I hope you feel better soon), sa jag har bytt rum, nu ar det ett Stockviksrum bestaende av de gamla ravarna M-H och mej, precis som vanligt.

Imorgon ar det 10km skate, masstart, lika manga akare, jag kan lova att det kommer bli att armbaga sig fram dar ocksa. Spannande, hoppas man klarar sig. Sen ar det mandag och vi far aka till Marquette (som forovrigt ocksa ska bli svinkallt, men da far man iaf frysa i lagenheten, dar det finns mysiga istallet for ackliga filtar, och gott om te)