Krig

Idag var forsta dan av forelasningar, det kommer nog bli lugnare an forra terminen sa det kanns bra. Politikprofessorn varkar galen och super hoger, sa exterm att det blev valdigt heta diskussioner i klassrummet idag. De pratade om nagon ny lag som nagon vill instifta som sager att man inte for utsatta sina krigsfangar for obehagliga situationer (for att komma undan tortyr). Min professor var valdigt anti den har lagen, han tyckte att utfora tortyr pa en manniska kan radda tusentals liv, och en av eleverna sa att han minsan hade sett studier pa att tortyr inte hjalper for att fa fram den korrekta informationen man vill ha. Da sa min professor att han minsann var i Vietnamn och darfor vet han sakert att om man puttar ur en krigsfange som vagrar ge ut information ur ett flygande plan medans hans kompis sitter brevid sa kommer garanterat kompisen att ge en all information han behover for att undvika samma sak. Chokerande. Det maste vara nagot som ar riktigt fel om man tycker nagot sadant.

 

Sen horde jag en annan hemsk historia i bilen pa vagen hem fran Minneapolis. En av grabbarna i laget har en kusin som numera ar 26 ar. Kusinen gick med i militaren nar han var 18 efter ett struligt liv och for att det var hans enda chans att ha rad med college. Efter utbildning och liknande var han en av de forsta som for till Irak och var dar i tva ar. Nar han kom hem, sartade han ett nytt liv, gick vidare, jobbade och skaffade ett seriost forhallande med en tjej, i tron om att han hade gjort sitt i det millitara. For drygt nio manader sedan blev han inkallad igen (pa grund av brist pa millitarer i kriget), han hade percis fatt reda pa att hans tjej var gravid, sa de skynade sig att gifta sig och dagen efter brolloppet for han ofrivilligt tillbaka till Irak. Nu ar han pappa sedan snart en manad och har fortfarande inte sett sitt barn, och har heller ingen aning om nar han far aka hem.

 

Vem gynnar krig egentligen, inte ens militarerna tror pa vad de gor. Jag har nu tva bekanta som snart ska aka over till Irak, tank alla stackars manniskor som lever mitt i det. Tur att Staffan gor lumpen i Sverige och inte har. Jag undrar hur han har det.

 


Kommentarer
Postat av: Mamma

Vilken otäck lärare du verkar ha! Hoppas du mår bra i alla fall

2009-01-15 @ 18:14:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0