akberglund

I veckan har jag haft en liten framtidskris. Snart ar mitt 4-ariga spannande aventyr harborta over (eller snart och snart, det ar mer an ett halvar kvar). Nar jag for hit var det nytt och lite aventyrligt, en ny skola, nya manniskor, ett nytt land, ja t.o.m en ny varldsdel. Nu har allt det dar nya och spannande overgatt till en trygg vardag, de som var nya manniskor for fyra ar sedan ar numera goda vanner. Vart jag an gar i Marquette, finns det alltid nagon man kanner pa nagot satt, genom skidorna, nagon kurs man last, ja, det finns t.o.m en motsvarighet till "limpan" har. Jag har bott och levt har i fyra ar.

Hela den har terminen har jag sett fram emot nasta ar riktigt mycket, det ar dags att borja ett nytt aventyr. Men sa i veckan kom bakslaget, jag insag att nar jag flyttar kan jag inte bara aka "hem" hit over sommaren, eller tanka att nar jag flyttar tillbaka om fyra ar sa finns alla fortfarande dar, och allt ar sig likt. Nej, mina vanner har borta kommer att vara pa andra sidan atlanten, i en annan tidszon, och det kommer att vara lika svart att halla kontakten med dem som det var att halla den med alla er dar hemma. Det kanns faktist lite jobbigt, jag skulle vilja ta med mig alla hem till Sverige sa jag hade alla samlade pa ett stalle liksom.

Men jag VET att jag ar REDO att vara klar har, och jag har insett att istallet for att stressa ner mig sa ar det helt fantastiskt att inte veta riktigt vad framtiden har att erbjuda. Det finns sa manga saker jag vill gora...