akberglund

Ja nu ar det da riktigt hostvader, den sista bitaihop tiden. Da det gar bra att trana sa lange ingen sager att kanske kanske vi kan aka skidor imorgon. Da det lilla hoppet tands, faller man hart nar man inser att det var falskt alarm. Det ryktas om golfbaneakning imorgon, men allt regn ifran idag talar emot. Vi far se.

Idag hade vi ett spanst/sprint pass, vadergudarna bjod pa 4 plusgrader och osregn, det var mindre roligt, men det gick det ocksa.

Har man tranat hela aret fram tills nu, kan man bita ihop ett tag, for hur djavligt det an kanns, sa finns det inget som slar en fin skiddag i bra form. Fast nog hade det varit harligt att aka pa ett litet skidlager i Bruks.

I veckan har jag haft en liten framtidskris. Snart ar mitt 4-ariga spannande aventyr harborta over (eller snart och snart, det ar mer an ett halvar kvar). Nar jag for hit var det nytt och lite aventyrligt, en ny skola, nya manniskor, ett nytt land, ja t.o.m en ny varldsdel. Nu har allt det dar nya och spannande overgatt till en trygg vardag, de som var nya manniskor for fyra ar sedan ar numera goda vanner. Vart jag an gar i Marquette, finns det alltid nagon man kanner pa nagot satt, genom skidorna, nagon kurs man last, ja, det finns t.o.m en motsvarighet till "limpan" har. Jag har bott och levt har i fyra ar.

Hela den har terminen har jag sett fram emot nasta ar riktigt mycket, det ar dags att borja ett nytt aventyr. Men sa i veckan kom bakslaget, jag insag att nar jag flyttar kan jag inte bara aka "hem" hit over sommaren, eller tanka att nar jag flyttar tillbaka om fyra ar sa finns alla fortfarande dar, och allt ar sig likt. Nej, mina vanner har borta kommer att vara pa andra sidan atlanten, i en annan tidszon, och det kommer att vara lika svart att halla kontakten med dem som det var att halla den med alla er dar hemma. Det kanns faktist lite jobbigt, jag skulle vilja ta med mig alla hem till Sverige sa jag hade alla samlade pa ett stalle liksom.

Men jag VET att jag ar REDO att vara klar har, och jag har insett att istallet for att stressa ner mig sa ar det helt fantastiskt att inte veta riktigt vad framtiden har att erbjuda. Det finns sa manga saker jag vill gora...

Av en slump startade NMU skie team precis 10 ar fore Solleftea skidgymnasium, vilket betyder att jag vart 10e ar har tva fantastiska atretraffar att se fram emot. I helgen var det dags for NMU ski teams 40 ars kalas. Det nuvarande laget fick vara med som arbetare. Jag tror vi lyckades valdigt bra med arrangemanget, folk sag verkligen ut att ha roligt, jag hade roligt.
Jag hann med att prata med manga "legender" fran Stens alla historier. Traffa nagra gamla lagkompisar som flyttat fran Marquette, hora historier om hur det hela startade, roja loss ordentligt pa dansgolvet och skjutsa alla partajande gamla NMU'are till krogen.
Av de tva atertraffarna jag varit pa under de senaste manaderna kan jag dra slutsatsen att skidakare oavsett vart i varlden de kommer ifran och vilken alder, ar av samma skrot och korn. Man vaxer nog aldrig ifran skidkulturen helt och hallet, atminstonne kan de ratta forhallandena fa fram skidakarn i dig.

Forsta snon faller nu, for drygt tva veckor sedan var det sa varmt att jag badade i sjon.

Idag har jag ANTLIGEN lyckats andra det missforstand som skedde nar jag skrev in mig pa universitetet. Dubblnamn utan bindestreck existerar namligen inte i dem amerikanska samhallet. Darfor skrev de in mig som Anna K Berglund, och mitt amerikanska namn blev Anna. Idag har jag iaf lyckats andra pa det sa det kommer att sta Anna Karin O Berglund pa mitt betyg (hoppas det ar nara nog). Tankte att det kan ha betydelse att vara ratt person pa betygen.

Nar jag forsokte forklara det for de hjalpsamma damerna pa kontoret sa en efter ett tag,
"Wait a minute, what does your American birth certificate say?"
Hur jag nu skulle kunna ha nagot sadant?
De, som alla andra Amerikaner forsokte pasta Anna Karin ar mitt mellennamn, att jag har missforstatt det hela. Att mitt tilltalsnamn ar Anna Karin och inte mitt mellannamn kommer de ALDRIG att forsta.

Men det ar ett litet problem jamfort med manga andras.
Idag horde jag slutet av telefonsamtalet da en kurskamrat berattade for sin mamma att han skall till Afghanistan. Huva.

Ikvall var jag och tittade pa en debatt om det nya sjukforsakringssystemet mellan NMU's Demokrater och Republikaner. Mycket intressant. Jag tycker demokraterna vann, men sa ar de ocksa narmast i asikt mot Sverige.
Republikanerna hade nagra intressanta argument om varfor det nya systemet skulle skada den amerikanska drommen och den fria marknaden, har kommer nagra exempel.

• Sjukvard skall vara ett privilegium, inte en rattighet.
• USA har varldens basta sjukvard just nu, trots att de bara ar rankade 37"a i varlden av WHO (enda anledningen till det ar att WHO anvander sig av fel kriterier)
• Anledningen till att de ligger langre ner pa skalan ar pga folks beteende. Det ar de sjuka amerikanska manniskornas eget fel att de ar sjuka, om de bara byter ut Big Mac's mot gronsaker och slutar roka, sa skulle hela problemet vara lost. (Som att manniskor i Frankrike som leder pa listan inte roker)
• Om alla amerikaner hade tillgang till sjukvard skulle vantetiderna bli alldeles for langa,sa det ar battre om det inte ar tillgangligt for alla.
• Sjukvard skall vara en privat sektor, och privata sektorers hogsta mal skall vara att tjana pengar, darfor ar det inget fel med att VDarna pa forsakringsbolagen tjanar miljoner.
• Staten skall inte ha nagot att gora med budgivning pa mediciner som alla andra lander, amerikanerna vill istallet fortsatta betala mer for sina mediciner an andra lander sa att nagra kan tjana storkovan pa det hela.

Ja alla kan vi da se pa varlden olika.


Pa min facebook finns en video som ar ganska rolig om Sverige vs USA ,jag vet namligen inte hur man laddar upp en film pa bloggen.

I fodelsedagspresent fick jag och Morfar, Maciavellis bok fursten av mamma. En bok skriven pa 1500-talet som handlar om makt som haft stor betydelse for stadskunskapen och sociologin. Haromdagen kom han pa tal, och en besokarepa forelasningen sa att han kunde sla vad om att vi inte ens visste vem han var. Sa lararen pekade slumpmassigt pa en person och fragade vem Machiavelli var. Da fick jag minsann glansa, for jag visste ju inte bara vem han var, jag har ju hort boken sa jag kunde ge en ordentlig beskrivning och glansa. Tack Mamma!!

Japp, tankte vara duktig och koka en jattesats appelmos ikvall, men jag lyckades branna hela skiten. Sa nu luktar appelmoset pepparkakshuslim dvs brant socker.