akberglund

Nar vi (jag och Staffan) var sma och skulle sova brukade mamma och pappa saga at oss att beratta om x manga bra saker som hade hant under dagen.

Har kommer dagens lista

1. Jag hade en aha-upplevelse med 2ans-vaxel i skate (uppfor), mot slutet av passet flot jag uppfor backarna, maste bara komma ihag att fa fram hoften.
2. Jag har antligen lyckats komma upp i min gamla kottfarssas-standard, den var klockren i 9an, sen har det bara gatt utfor, men nu ar den riktigt god igen.
3. Solen sken och det var snabbt fore for forsta gangen pa lange
4. Det har var ifs nagra dagar sedan, men i 20gradig kyla sa var min bil den enda av 3 som startade. De andra var en Subaru typ 2005 ars-model och en lika ny BMW. Det tyckte jag var roligt.
5. Tyskaprovet ar uppskjutet tills pa mandag

Jag har ocksa last och lart mig om kriget i forna Jugoslavien pa 90-talet. Det var inte roligt, men jag har fatt mer kunskap om det hela och det var intressant. Det fick mig att tanka pa hur jobbigt det maste ha varit for mina stackars sma klasskompisar och deras familjer som hade flytt fran kriget.

Datorn funkar, de fixade den snabbt som attan, puh. Efterat skyndade jag mig hem och gjorde en backup pa traningsdagboken.

Blev nyss valdigt nervos infor vatternrundan da jag besokte tavlingens hemsida for att se vilket datum det var och fann mitt namn och min starttid. Men kul ska det bli, eller hur pappa?

Pa torsdag har jag tyskaprov, ocksa lite nervost. Det ar konstigt att lasa tyska pa engelska. Man inser hur manga ord som liknar sin svenska motsvarighet, men jag vet aldrig om det faktist heter det jag tror det heter eller om jag bara sager ett ord pa svenska, med tysk brytning. Amerikaner later iaf valdigt lustiga nar det pratar tyska, de har problen med och ljudet och sager k istallet, dessutom kan de inte rulla sina r.

Axeln som jag foll pa pa julafton har borjat spoka igen for ca tva veckor sedan, det gor inte ont nar jag aker skidor, som tur ar, men i stort sett alla andra anvandningsomnraden ar besvarliga. Jag har inte kort armstyrka pa over en manad pa grund av det, hur ska detta ga?! Tur att jag stakar varje dag!

Hoppas SM-arrangemanget gar bra for alla Stockvikare, kanns faktist lite surt att inte kunna aka nar SM ar pa hemmaplan. Och lycka till alla akare!

Min dator vagrar starta, valdigt irriterande, den funkade senast imorse... det finns ett reparatiosstalle pa campus, hoppas de kan fixa den. Jag har fortfarande alla kort kvar pa kameran, men detr slog mig just att det var alldeles for lange sedan jag gjorde en backup pa traningsdagboken. Jakla skit! Hoppas hoppas.

Pappa, brevet har kommit fram!

Idag var nog det harligaste passet det har aret stralande sol, harda snabba spar och lugn klassisk akning, kan det bli battre.

Jag  ar nog kanske vara det mest forvirrade manniskan pa jorden. Flera ganger i manaden har jag en ny ide om vad jag vill gora i livet och hur jag ska ta mig dit. Varje gang det hander ar jag lika motiverad och allt ar sjalvklart. Nagra dagar senare har jag helt och hallet andrat riktnig och pratar om natt annat som ar min ”drom”, nu har jag hittat en ny. Nagon dag maste jag val ha hittat ratt, eller finns det kanske sa manga spannande saker att syssla med att det inte spelar sa stor roll.

 

Ok, diplomaten som var och pratade pa lektionen igar holl ett foredrag ikvall, och jaklar vad jag ar sugen pa det yrket nu. Jag vet att det ar hur svart som helst att ta sig dit, men om man bara vill det tillrackligt gjarna och inte har nan bradska sa kan det val inte vara omojligt, eller?

 

Ikvall pratade han om vad han hade gjort nar han var stationerad och arbetate i Chile och Kambodja. Det var sa himla intressant. Han pratade om vad de jobbade for och hur de forsokte hjalpa landerna pa ett satt som gynnar bada parter, samtidigt som de skickade information tillbaka till USA. Det lat sa himla intressant. Och det faktum att man flyttar runt i varlden och jobbar pa olika stallen i perioder av nagra ar later hur spannande som helst.  En jatteintressant sak som han pratade om var nar en man fran publiken fragade hur valrden ser pa USA nu efter bankkrisen. Diplomaten svarade att det under manga ar nu har varit lite tufft att fa andra landers fortorende eftersom de inte haller gillar USA invasion av Irak och liknande men att de alltid kunnat visa sig vara ett bra exempel nar det galler ekonomin, nu nar krisen ar ett faktum, kommer han nog agna manga ar att forsoka vinna fortorende hos omvarlden till USA igen for att kunna vara en forebild som de vill lyssna till.

 

  De har bilderna fran frankrike med skidgym 2004 har inget med inlagget att gora men jag tankte att det kanske blir lite lattare att ta sig igenom all text om det finns en bild eller tva =)

Att flytta hit, utan att kanna nagon, den enda jag hade pratat med var coach Sten var en sa himla harlig och starkande upplevelse. Jag har lart mig sa mycket om USA och ocksa Sverige eftersom jag hela tiden jamfor och forsoker se vad som ar positivt och negativt med hur allting fungerar i de tva landerna. Jag har ocksa lart mig sa mycket om mig sjalv, jag har starkt mitt sjalvfortroende och vet numera att jag kan komma till ett nytt stalle med en annan kultur och ta mig fram, skapa kontakter och trivas. Jag har traffat sa manga harliga manniskor som jag hoppas kunna behalla kontakten med. Visst har det varit tufft ibland, och sjalvklart forstar jag att flytta till ett utvecklingsland formodligen ar en mycket storre utmaning, och pa manga satt mycket jobbigare. Men nar jag efter forelasningen gick fram och fragade gubben om han alskade sitt jobb (ja vet, jag ar lite konstig, men jag bara kande att jag var tvungen) sa svarade han att ja helt klart, att vara diplomat var underbart. Han sa att det var svart att bli rik pa det, men om man tyckte om vill leva ett larorikt livg sa var det det basta jobb man kunde ha. Man lar sig sa himla mycket om lander, manniskor, kulturer, sig sjalv, sprak och dyl.

 

Jag lyckades ocksa satta mig brevid en tant vars ena dotter jobbade for FN och den andra for nagon hjalporganisation i Israel. Jag fragade henne om hur man kunde fa gora praktik hos FN eller liknande och hon svarade att det ar jatte svart, nastan omojligt. Men hon gav mig ocksa tips pa hur man kunde forenkla sina chanser att fa en san mojlighet.

 

Jag ar sa himla inne pa den har linjen nu att jag tom har funderat pa hur man loserdet hela om man har familj, for det vill jag val ha nan gang i framtiden. Det ar nog det enda som kanske inte ar jatte positivt, men det ar ju  sa himla langt fram i tiden sa det behover jag kanske inte oroa mig over an, hahab. Diplomaten som kom och pratade hade tre barn och en fru. Hela familjen flyttade med honom nar han for ivag, men han sa att hans tolvariga dotter borjade tycka att det vra lite jobbigt att lamna kompisarna.

 

Ja, mamma. Jag skulle gissa att Viktoria kan fyra sprak, fast saker ar jag ju inte forstass.

 

Imorgon efter lunch aker vi till Minnesota for tavlingar. Hoppas de blir av, det kandes bra pa intervallerna idag, men suprise suprise, det ska bli svinkallt igen, men varmaste temperaturen under dagen pa -18 och kallaste -28, vi far se. Jag har tappat bort mina lobstervantar (minns inte va vi kallade dem pa svenska), jag maste nog kopa ett par nya imorgon.

 

Ops, blev visst en uppsats igen och anda hade jag mer att saga, haha.Det far jag ta nagon annan dag. Jag ar imponerad om ni orkar lasa allt.

Barack Obama har idag tillsatts som den 44e presidenten i USA. Folket har stora forvantningar pa honom, far se hur det gar, an sa lange verkar det lovande. Han sors in klockan 12 och eftersom vi hade politikforelasningen trodde vi att vu skulle fa se hans tal.
Istallet hade vi en gasttalare, en amerikansk diplomat som berattade om sitt jobb. Jag har funderat lite pa det yrket forr och det lat minst sagt lockande. Som vanligt nar jag hor nagot intressant skyndade jag mig att lasa en massa om det hela,sen verkade det annu mera lockande, men jag fann en artikel om en svensk tjej som precis var klar med UD's utbildning. Hon talade 4 sprak, det gjorde ocksa alla andra som hade kommit in, sa nu funderar jag pa hur jag skall lyckaslara mig det. Jag har ocksa kollat upp vilka majisterexamens man kan lasa pa NMU, om jag skulle fa for mig att redshirta och ga ett 5e ar, det sag inte sa lovande ut, jag skulle vilja gora nagot inom sociologi eller internationella studier/politik eller liknande, det narmaste jag kunde hitta var public administration eller individuella studier.

Jag skulle ocksa titta pa Robert Gustavsson fran idrottsgalan pa youtube, men istallet hittade jag det har klippet, vilken stjarna. Tyckte det var passade till min nya lilla drom om att bli diplomat.


Igar fick vi 25cm sno till. Nu har det snoat 3,85meter den har sasongen 2,7 meter sen 1a december (fast det har ju smalt och blivit ihoptryckt och grejer), snodjupet var beraknat till 90cm om jag inte minns fel. Bilderna nedan visar snovallarna pa varan uppfart fran nar jag och Ingrid skottade uppfatren igar kvall.




Religionskursen gick battre idag, vi fortsatte inte diskssionen som tur var utan gick vidare.

Jag ar ledsen over det extremt langa inlagget, men idag blev jag sa upprord, forbannad, chockad och skramd att jag maste beratta om det . Under religionskursen gav professorn oss en artikel fran NY times 2003 att lasa, klicka har for hela artikeln,  annars har jag gjort en liten summering nedan.

 

Artikeln som ar sann och fruktansvart tragisk hanldar om en 8-arig autistisk pojke som fanns dod i en kyrka i ett litet samhalle i USA. Pojken fick diagnosen autism nar han var tva ar. Hans mamma hade nagra veckor fore hans dod, gatt med i kyrkan for att forsoka fa pojken att bli frisk. En utav predikarna (som forovrigt inte hade nagon som helst utbildning inom teologi eller liknande) var overtygad om att pojken var besatt av demoner och att exorsism skulle driva ut demonerna fran pojkens kropp. Darfor traffades en grupp fran kyrkan under kvallarna for att forsoka fa bort demonerna. Under en av dessa kvallar, den som skulle bli pojkens sista, holl mamman och tva andra kvinnor fast pojken pa marken och for att trycka ner pojken (eller demomen i pojken) som fortvivlat forsokte komma loss satte prasten sig pa kna med hela sin vikt pa pojkens brost, medan han kvavdes till dods. Pojkens ansikte blev blatt, han var helt nedsvattad och hade kissat pa sig nar de efter en stund insag att han var dod. Prasten anholls och blev atalad for barnmisshandel, ingen annan atalades, och i artikeln ifragasatts det om anledningen till det obefintliga atalen av de andra och det relativt laga brott som prasten blev atalad for ar att de gjorde det hela i ett religost syfte.

 

Efter vi last den hade vi en diskussion. Var professor fragade vad vi tyckte det var ratt eller fel att prasten bara blev atalad for barnmisshandel och inte for drap eller liknande pga av att det var en religios handling. Lararen ville ocksa veta till vilken grans vi tyckte att man kan acceptera andras religioner och lata dem gora vad de vill.

 

For mig finns det bara ett svar, lagen ska vara lika for alla och alla skall folja den, oavsett vad man tror sa har ingen ratt att ignorera de regler som finns, dessutom borde val varenda manniska veta att det ar fel att gora illa nagon, sarskillt ett barn. Sarskilt om som man havdar i USA att staten och religion skall vara atskillda sa ska detta foljas. Den stackars pojken var mordad/ atminstonne drapt, det spelar ingen roll att de havdar att de trodde att de hjalpte honom bli fri fran demoner, alla som har de minsta gnutta intelligens borde fatta att det ar fel av fyra vuxna att halla fast ett barn och tvinga honom att ligga ner eller  annu varre att man inte sitter pa ett barn, oavsett om han hade dott eller ”bara” blivit ordentligt skadad sa ar det FEL, FEL, FEL, FEL. Sjalvklart skall man acceptera att alla manniskor maste fa tro vad de vill, oavsett  om de ar kristna, muslimer eller ateister, men man maste som bosatt eller medborgare i ett land folja de lagar som galler. Dar ska gransen ga.

 

Vissa av mina klasskompisar pastod att det hela bara var en olycka, precis som att lakare gor misstag, och att efetrsom mamman var med pa det hela och hade gett tillatelse sa var det ok. Foraldrar maste ju tex ge tillatelse for att lakare ska genomfora operationer pa sina barn. Andra sa att det var som att nar man get hjart och lungraddning sa ar det ju inte personen som ger raddningens fel om personen i behov av hjalp skulle do, och eftersom de verkligen trodde att han var besatt av demoner sa forsokte de ju radda honom sa de menade att detta kunde gamforas.

 

Forst och framst, en lakare har genomgatt flera ars utbildning och traning for att genomfora vetenskapliga processer for att radda liv. Det far en licens som visar att de har den kunskap de behover for att utfora deras jobb. En prast (eller mannen i fraga som inte hade haft nagon teologisk utbildning alls), har INTE den kunskapen. Visst religion kan hjalpa manniskor att ma battre sjalsligt, fa dem att kanna harmoni och dyl.

 

Sjalvklart var det ocksa ganska manga som holl med mig, men jag var sa arg, fortvivlad, chockad och frustrerad att jag kande att jag holl pa att explodera, jag riktigt kande alla mina alla mina argBostrom drag komma fram, och det var nog tur att lektionen slutatde nar den gjorde, for da var det nara. Att vara en argBostrom ar nog en bra sak har jag kommit fram till, for jag skulle inte vilja pasta att det finns en endaste av oss som har de dragen som skulle bli arg i onodan, men nar det behovs da kan vi.

Lyckades jag undvka, jag ar bara sadar lagomt matt, men palt blev det. Ikvall gjorde jag mitt forsta forsok att laga mormors pitepalt. Ooooo sa gott det blev, det skulle iaf mormor ha sagt. Nar jag laste receptet kunde jag inte lata bli att le och minnas varldens harligaste mormor. Det stog att mangden kornmjol skulle vara sa mycket att det blev bra rullkonsistens. Sen skulle man ocksa anvanda en STOR matsked smet (jag trodde en matsked var ett standardmatt). Hon hade en sa bra syn pa allt, otroligt snall, positiv och glad, jag saknar henne.


Idag efter traningen var jag, Ingrid och Natalie ute och snoskoade (undrar om det heter sa). Vi gick upp och ned for Mt, Marquette. Jatte trevilgt var det, kul att komma ut och gora nagot annat an att aka skidr ibland, aven om de ar det basta som finns.


Jag har ocksa slosat pengar idag, eller slosat och slosat. Min skolryggsack har gatt sonder sa jag bestallde en ny fran steep and cheep en jattebra hemsida som saljer sportklader for jattebilligt, de har ett erbjudande at gangen sen ar det forst till kvarn. Jag vet inte om det var onodigt, men jag behovde ju en ny.

Min rumskompis fran ifjol, Morgan kom 25a i varldscupssprinten i Whistler, Kanada igar, imponerande. Jag tror hon aker teamsprinten imorgon ocksa, hall utkik.
Bettan akte bra i skidskyttevarkdscupen ocksa, roligt, imorgon ska det aka jaktstart.

Precis nar jag skulle kliva upp imprse fick jag ett SMS av Ingy som sa att det var en snow day idag, skolan var installd, detta brukar innebara att det har snoat flera dm under nattten och att det ar valdigt starka vindar som gor att snon yr och det ar omojligt att se nar man kor. Jag tittade ut och inte en snoflinga hade fallit under natten och solen sken, Jag ringde univesitetets brrr linje som bekraftade att skolan var installd, darfor tog jag min en sovmorgon till 11.


Tydligen sa var skolan installd pga att det var sa kallt (typ tjugo minusgrader, men det blaste lite ocksa), det var kanske den skonatse snowdagen nagonsin, vi tog oss en promenad och sen var det traning. Men under traningen sa kande min mellanta av kylan igen, jag maste ha forfrusit den i Alaska, for nu blir den vit varenda gang jag aker skidor, trots att jag har de nya ullstrumprona som mamma kopte at mig och pjaxoverdragen sen tar det minst en kvarts uppvarmining av tan innan jag kanner den igen. Om inte for nagonting annat sa skulle min ta behova lite varmare vader.


Appropa varmare vader sa kan jag beratta att det igar var over 5 plusgrader i Anchorage och resten av Alaska for den delen, tom Fairbanks hade plusgrader, dar var det kallare an 45 minusgrader forra veckan.


Jag maste ocksa fa skryta om min bil, nar vi kom hem i kylan skulle vi ut och gora lute arenden. Ingrid skulle ta Martins bil, en Volvo XC 70 2004s arsmodel, men den startade inte pga det kalla vadret. Sa vi provade min gamla parla istallet, den startade pa en gang


.

Idag var forsta dan av forelasningar, det kommer nog bli lugnare an forra terminen sa det kanns bra. Politikprofessorn varkar galen och super hoger, sa exterm att det blev valdigt heta diskussioner i klassrummet idag. De pratade om nagon ny lag som nagon vill instifta som sager att man inte for utsatta sina krigsfangar for obehagliga situationer (for att komma undan tortyr). Min professor var valdigt anti den har lagen, han tyckte att utfora tortyr pa en manniska kan radda tusentals liv, och en av eleverna sa att han minsan hade sett studier pa att tortyr inte hjalper for att fa fram den korrekta informationen man vill ha. Da sa min professor att han minsann var i Vietnamn och darfor vet han sakert att om man puttar ur en krigsfange som vagrar ge ut information ur ett flygande plan medans hans kompis sitter brevid sa kommer garanterat kompisen att ge en all information han behover for att undvika samma sak. Chokerande. Det maste vara nagot som ar riktigt fel om man tycker nagot sadant.

 

Sen horde jag en annan hemsk historia i bilen pa vagen hem fran Minneapolis. En av grabbarna i laget har en kusin som numera ar 26 ar. Kusinen gick med i militaren nar han var 18 efter ett struligt liv och for att det var hans enda chans att ha rad med college. Efter utbildning och liknande var han en av de forsta som for till Irak och var dar i tva ar. Nar han kom hem, sartade han ett nytt liv, gick vidare, jobbade och skaffade ett seriost forhallande med en tjej, i tron om att han hade gjort sitt i det millitara. For drygt nio manader sedan blev han inkallad igen (pa grund av brist pa millitarer i kriget), han hade percis fatt reda pa att hans tjej var gravid, sa de skynade sig att gifta sig och dagen efter brolloppet for han ofrivilligt tillbaka till Irak. Nu ar han pappa sedan snart en manad och har fortfarande inte sett sitt barn, och har heller ingen aning om nar han far aka hem.

 

Vem gynnar krig egentligen, inte ens militarerna tror pa vad de gor. Jag har nu tva bekanta som snart ska aka over till Irak, tank alla stackars manniskor som lever mitt i det. Tur att Staffan gor lumpen i Sverige och inte har. Jag undrar hur han har det.

 

Det borjade med en dalig natts somn. Det var nya gaster som bodde i rummen ovanfor oss och de holl en rejal fest nastan hela natten, det ska mycket till for att jag inte ska kuna sova. Pa planet underhollmed sjalv genom att titta pa forsta delen av avsnitten av forsta sasongen av How I met you mother, det ar en rolig serie.

 

Morgonen da vi for var det bara tio minusgrader i Alaska, och kvallen innnan vi skulle fara bestamde jag mig for att kolla upp vadret pa TV’n. Jag fick en fem minuters forklaring over hur det extremt kalla vadret sokm varit i Alaska nu ar pa vag ner till de norra delarna av mellanvastern (Marquette). Det skall tydligen bli narmare 20 minusgrader, snofall och vindar upp emot 20m/s veckan som kommer. Den starka vinden kommer gora att ”det kanns MYCKET kallare an det redan ar”. Sa kallt blev det inte, men det har varit runt 18 iaf. Det var kallt om min ena ta att aka skidor idag, den lider nog fortfarande lite av kylan i Alaska.

 

Flyget gick en timme snabbare an planerat eftersom det var sa starka vindar, piloten berattade att under resans gang skulle vi ha en medvind pa upp emot 75m/s, nan gang ska man ju ha tur ocksa.

 

Vi landade starx innan fem, och vi hade bestamt oss for att prova kora hela vagen till Marquette (normalt ca 8 timmar + en timme tidsskillnad). Nar vi kom fram till Minneapolis skulle Ingrid och Sten bara aka till coach Jennys hus och hamta minibussen och trucken, att aka 10 km kan ta valdigt lang tid om man aker under rusningstrafiken i en miljonstad. Jag tror klockan var runt 7 nar vi kom ivag, rusningstrafiken pagick dock fortfarande. Forsta timmarna korde vi inte mycket fortare an femtio. Vi turades om att kora, och mellan halv tre och sex (marquette tid) korde jag sista biten genom halvsnostormen. Det gick bra, men trott blev man dagen efter.

 

Darfor blev igar en lugn dag, eller lugn och lugn. Jag bestamde mig for att ta en dags extra lov och hoppa over skolan, pa det viset kunde jag inte stressa upp mig over laxor och lasning eftersok jag inte visste vad vi skulle gora. Det blev en lyckad dag, bast av allt var nog att jag hann med att stada och moblera om i rummet. Jag fick en byra som Ingrid inte ville ha langre, sa nu ar det minder krafs pa hyllorna i bokhyllan. Harligt harligt.

                                                                                                                                                                                            

Det har varit roligt att se igen, vi har haft det bra, men imorgon far vi aka hem, gu va skont!


Jag hoppades innerligt, men icke. Det  var inte ett dugg varmare att tavla idag. Vi startade klockan 10, solen gick upp klockan 10.02 (kallaste stunden pa dagen), Strax innan 9 hade det varmts upp till 19,5'C pa stadion, men 20 min innan start hade det vant ner till -20'C igen, och jag kan lova att det var langt ifran den kallaste punkten pa banan. Det gick bra att andas tack vare halsvarmaren, men mina ogon, lappar, nasa, tar, lar och mage var ordentligt nerkylda efter den langa nerforsbacken till banas lagsta punkt dar klattringen i backen som heter "stairway to heaven" borjade.


Tavlingsmassigt gick det helt ok, godkant som igar, tekniken i klattringarna stamde antligen battre, masstart ar roligt, det hander nagot hela tiden. Eftert en halvtaskig och brakig start hittade jag M-H's rygg och la mig dar i nagon km tills faltet var lite mer utspritt, hon ar duktig pa att hitta luckor att ta sig fram i. Jag fick slappa strax innan 3 km och akte sedan sjalv fram till 7,5 km, tda en grupp som jagat 30 meter bakom kom ifatt, jag la mig tvaa/trea i gruppen for att slippa dra men anda kunna vara med om nagon rock. Jag bastamde mig for att ligga dar till upploppet och anvanda draget till att aka om i spurten eftersom det var utfor in mot mal, men nar det var tva knicksar kvar kande jag att jag var startkare an de andra och gjorde ett ryck, det lyckades. Jag har ingen aning vilken placering jag slutade pa, men de tva sista tavlingarna gick definitivt battre an vad det gick i mandags. Masstart ar roligt.


Som svar pa mammas fraga, kan jag beratta att vi startade i plog, de pastod att det var 15 spar, och sidningen skedde genom FIS eller USSA punkter (beroende pa vart man var rankad bast)


Imorgon klockan 6.45 lamnar vi hotellet och far hemat. Vi landar inte i Minneapolis forran 5 CT, vilket ar 6 Marquette tid, och vi far se om vi ska forsoka kora de 8 timmarna det tar till Marquette eller om vi stannar efter vagen, det vore skont att fa vakna i lagenheten pa tisdag.


Skolan borjar imorgon ocksa, missar forsta dagen. Den har terminen ar det 4 kurser pa programmet, en fortsattningskurs pa Undersokningsmetoder i Sociologi, tyska, en filosofikurs som handlar om varldsreligioner och en politikkurs (eller heter det stadsvetenskap kanske) som heter internationella sammarbeten. De tre senare gar mot min minor i internationella studier.

Dagen da det skall bli varmare fortsatts att skjutas framat i tiden, men kanske kanske att den intraffar imorgon. Fast da har arrangorerna bastamt sig for att vi skall starta tidigt, sa det verkar som att vi far tavla i 18 minusgrader anda. Jag tror att de flesta har haft ett storre eller mindre psykbryt de senaste dagarna. Man kan ta kylan ett nagra dagar, tom nagon vecka, men nu borjar vi fa nog. Imorse hostade jag fortfarande fran sprinten och nar jag insag att tavlingen skulle bli av i -19,5'C kyla, (inte inraknat blasten, om man raknade in kyleffekten av vinden var det  -27 grader svinkallt) sa gick det inte langre att tanka posititivt, jag ville bara ligga kvar under tacket hela dagen och absolut inte ta av mig till tavlingsdrakt och harva runt ett spar i over 30 min.

Men det jorde jag, och nar jag borjat varma upp kom de positiva tankarna tillbaka. 10km klassisk masstart ar roligt, att ha nummer 47 av 100 startande ar intressant, om man klarar sig fran att bli alltfor intrasslad sa ska man vara glad. Under forsta halvan av loppet:
- rakade jag trampa pa en tjejs stav, sa bade stav och handske for av, hon fick vanda om och hamta den
-sag jag detsamma intraffa for en annan tjej
- tva ganger intraffade det att de tre som var framfor mig trasslade ihop sig i varandra och foll
-vid tva tillfallen lyckades en tjej (inte samma dock) ramla av sig sjalva alldeles brevid mig i utforskorningen
-en tjej som var alldeles brevid mig foll och tog med sig hon som var bakom

Jag tror aldrig jag har varit sa nara sa manga incidenter under 15 minuter forr. Och jag ar valdigt glad att jag klarade mig sjalv. Det ar ganska sa roligt med masstart, for det ar nog den enda positionan i livet jag vet om dar jag kanner att jag verkligen tar for mig och ar aggresiv,. Jag skulle aldrig medvetet falla nagon, men om man inte ar aggresiv i en masstart blir man utnyttjad. Man maste ha armbagarna utat och ta varenda chans att ta sig framat man kan. Ur-spar regeln galler inte heller (eller jag vet inte riktigt, jag tror inte det), idag skrek iaf en tjej ur-spar sakert 7 ganger at mig och jag vagrade att flytta pa mig, det ar nastan sa att jag tycker det ar lite roligt. Det blir ocksa en valdigt bra lagkansla, for man vill inte vara lite halvful mot en lagkompis, alla forsoker hjalpa varandra (samtidigt som man gor sitt eget lopp dvs.)

Jag akte helt ok, kanske inte mitt livs lopp, men det var klart godkant, jag kande mig inte i nagon riktig superform, men kunde anda kora pa ganska bra utan att stumna och harva mig fram under nagra km. Christina akte som en kanonkula, det var nog dagens hojdare och jag tror att vi som lag slutade trea idag, helt ok. Garbbarna akte ocksa helt ok.

Det kandes faktist battre att andas under tavlingen, Jag har en halsvarmare i flis som gar upp over och nagra cm framfor munnen sa luften blir lite varmare och fuktigare innnan man andas in den. Men efterat madde en av mina mellantar inte sa bra, den var vit och utan kansel i 15 minuter, trots att jag tavlade i pjaxoverdrag. Nu mar den dock battre och kanns som vanligt.


Ingrid stackarn har blivit forkyld,hoppas det gar over fort (I feel bad for Ingrid who caught a cold, I hope you feel better soon), sa jag har bytt rum, nu ar det ett Stockviksrum bestaende av de gamla ravarna M-H och mej, precis som vanligt.

Imorgon ar det 10km skate, masstart, lika manga akare, jag kan lova att det kommer bli att armbaga sig fram dar ocksa. Spannande, hoppas man klarar sig. Sen ar det mandag och vi far aka till Marquette (som forovrigt ocksa ska bli svinkallt, men da far man iaf frysa i lagenheten, dar det finns mysiga istallet for ackliga filtar, och gott om te)

Idag ar forsta dagen pa en vecka vi vetat sakert att vi inte ska tavla, i helgen ar det collegetavlingar som inte har med amerikanska masterskapen att gora sa det var officiel vilodag for NMU ski team. Vi hade planerat att aka lite skidor anda, men vid morgonmotet fragade Sten oss om vi inte hellre ville ta en liten biltur till Gridwood och Mt. Alyeaska sa vi fick se natt annat an motellrummet, vi kunde lika garna ta en liten loptur pa eftermiddagen.

Glada i hagen satte vi oss i bilarna och korde den otroligt vackra vagen ut till Gridwood, jag akte rullskior dar i somras och det ar sa himla fint. Nar vi akte var det Ebb pa havet och det sag jatte haftigt ut nar isklumparna flot ivag ut mot stora havet
.
Val framme vis Alyeaska akte vi lite fel och stannade vid ett hotell for att fraga vart man kunde kopa lunch, och vilken tur att vi stannde just dar och da, for i en SUV alldeles utanfor ingangen till hotellet satt Sarah Palin, jag sjalv sag mest bara henneshar och bil, men det var hon. Andra i laget fick en battre syn och vi gik ocksa in till hotellet och fick det hela bekraftat. Nu har jag sett bade Sarahy Palin och Al Gore, inte illa om jag far saga det sjalv


Efter vi sag Sarah Palin at vi en god Brunchm for mig blev det musselsoppa, som jag har langtat efter hela vistelsen. Det ar riktigt gott det. Matta och belatna bestamde vi tjejer oss for att det var vart att betala $18 for att aka linbanan upp pa berget. Jag insag ganska snart att jag inte tycker att det ar sarskillt roligt att aka linbana, jag borjar titta pa hur svag vajern ser ut och det ar fasligt langt till marken. Men val uppe var det vart det, aven om det var kallt, oj va fint det var.

.
 Att aka linbana var inte sa roligt                












Man kunde aka annu hagre, men det var riktigt kallt dar uppe.

Imorgon blir det College tavlingar, 10 km klassisk masstart, det skall vara runt 18 grader kallt, vi har gett upp hoppet om varmare vader. Nu ar vi iaf vas, sa 18 grader kanns mycket varmare an nar vi kom.

...det var ett tag sedan, men idag var en bra dag.
Vi borjade med att sova ut, starten pa sprinten skulle anda inte vara forran klockan tva. Jag tog mig i skjortan och loste ett litet problem jag hade satt mig i som jag oroat mig over ett tag. Jag vet inte varfor jag oroar mig for, jag antar att det ar for att jag ofta glommer bort min tur, jag ma ha otur i mycket, men nar det kommer till vissa grejer kan jag alltid lita pa min tur. Tex sa varje gang jag kanner att jag pluggat for lite infor ett prov sa har vi en snowday, eller om jag inte hinner plugga allt, sa ar det alltid bara det jag pluggat som kommer pa provet, jag ar lite orolig for den dag min tur vander.

Efter frukost tog jag och Ingrid en promenad till Alaska Fur Exchange, en pals affar nagra hundra meter fran motellet. Dar fanns skinn och palsar i alla mojliga och omojliga former, det fanns nagra riktigt fina mockasiner som jag nog hade kopt om de inte hade varit svindyra, dessutom vet jag inte vart jag star i fragan om att kopa akta pals heller. Men de hade inte bara palsar, det salde ocksa Ulu's, en eskima kniv med tillhorande skalformad skarbrada, en turistfalla som jag angrade djupt att jag inte foll for i sommras, nu har jag ocksa en.




Sen for vi ivag till tavlingsplatsen, och tydligen sa hade TD'n akte hem sa tavlingarna blev av, men jag tror det var pa gransen. Det ar roligt med amerikanske masterskapen for har ar det typ 100 startande, tank om det kunde vara sa i Sverige fortfarande. Det kandes bra, och det var roligt att tavla, jag kom pa 40e plats och jag kande att jag akte sa fort jag kunde. Jag tog mig vidare till U23 heaten, men korde dem aldrig eftersom det var sa kallt och vi har tavlingar i helgen och hela sasongen. Kul var det iaf att tvala och inte odsla en dag at att sitta i bunkern och vanta, och vanta, och vanta.. se bilden nedan.

Anchorage kan nog vara den algrikaste platsen pa jorden, jag tror inte det ar en overdrift att saga att jag sett narmare 10 algar de har veckorna. Igar nar vi skulle aka och trana stod det en pa parkeringen utanfor motellet (vi bor mitt i Stan). Vissa tycker att det ar haftigare an andra, och jag hade hort att det fanns mycket alg har men tankte att det vra val som tyskarna som tycker det ar mycket i Sverige, har kan det da inte vara nagon sport att jaga.




Det har varit kul att traffa pa en massa Alaskianer som jag larde kanna i somras ocksa, Christinas harliga familj tex, de hade ocksa med sig sin Chiuaua blandras, Bobo, varldens mysigaste hund, det ar han vi myser med pa bilden nedan.

Nu sitter jag pa hotellet/ motellet och vantar. Jag vantar pa att tavlingen skall bli installd, det ar nu -28'C och de har skjutit pa starten till klockan 2. Om en dryg timme vet vi om det blir av eller ej, men jag vet inte hur det skall kunna varmas upp 8 grader till klockan tva.

Vi bor pa ett typiskt motell dar man gar in till rummen utifran. I morse nar vi at frukost ringde de fran receptionen, jag svarade.
"Hello, this is housekeeping, dou you guys need anything today?"
"Yes please, we could need some towels and toiletpapaer, thank you."
"Ok, wea re only doing light housekeeping today since it is too cold, so if you need anything, just come to the front desk and pick it up."



Malin: Att sickla skidorna ar att skrapa av parafinet, med nagor som liknar en bilskrapa. Man smalter pa parafin end ett strykjarn pa skidorna sen skrapar man bort det och borstar upp dem sa man far battre glid. Typ som nar man gned in en ljusstump under pulkan sa den blir snabbare.

For kallt igen. Forst skulle vi aka 10km klassiskt och starta klockan 12, sen var det 5km klockan 13, beslut skulle tas 12, sen skot de pa starten till 13,30 beslut 12,30. Sen skulle starten vara 13,30 beslut om det blev av eller inte skulle tas 13,15. Jag hann med halva uppvarmningen sen kom jag ut pa stadion och sad att de borjat ta ner reklamen. Men det kanske var lika bra det, for det kandes svinkallt pa vissa delar av banan. Ryktet sager att det varmde upp till -20,5'C, en halv grad ifran gransen.
Ska bli kallt imorgon ocksa, klassisk sprint, hoppas det blir av, det har borjar bli lojligt.

Det har varit ett prov pa hur mycket man kan tala.

Mogonen borjade med att jag spillde ut hela min vattenflaska over golvet.

Det var SVINKALLT for 6e dagen i rad.

Sen akte jag som en kratta

Efter middagen skulle jag och ingrid tanka bilarna. Det var en myclet problemfylld upplevelse. Forst startade inte pumparna, sen efter vi gatt in till macken och de startade pumparna inifran sa ville inte bensinen ner i tanken, det bara rann ner efter sidan pa den ena bilen. De pa macken forsokte overtyga oss om att bilen kanske var fulltankad, men det var bara en kvarts tank kvar. Det visade sig tillslut att det hade frusit som ett lock over tanken sa ingen bensin kunde komma in. Sten haller pa att forsoka fixa problemet nu.

Nar vi kom tillbaka var ett par skidor borta. Ett par tillhorande en av tjejerna som skall aka for oss nasta ar, som tranarna skulle valla. Sa jag och Ingrid korde15 min tillbaka till tavlingsplatsen utan resultat. Pa vagen hem stannade vi for att kopa vatskan som gor att tanken tinar. Dar trangde en tjej sig fore mig i kon.

Nar vi kom tillbaka sulle vi sickla skidorna, jag tog ett par bla atomics och lyckades sjalvklart sickla nagon annans par, sa det fick jag gora om.

Men jag ar fortfarande nastan positiv. Nu skall jag sova, och vakna till en ny battre, spannade och lite kyligare dag an idag. Jag vet fortfarande inte om jag skall aka 5 eller 10 kilometer, det far vi se.

God natt

..blev det pa amerikanska masterskapen idag. Igen fart i kroppen och jag stummnade direkt, forhoppnongsvis var det bara for att kroppen behovde en vackning och det kanns battre imorgon. Det var -18'C idag och det var kallt att tavla, nar jag gick i mal hade jag inte mycket kansel kvar i tarna, och det kandes som att all vatska i ogonen hade frusit till is. De hade kortat ner banan till 5km, och det var nog tur for grabbarna hade vita tar och hander nar det hade akt klart sina 10 km. Nastan hela laget hade en tung dag idag. M-H och Ingrid ar de enda som far godkant. Imorgon ar en ny dag, och vi vet inte an om vi skall aka klassisk sprint eller om det blir ett klassiskt distanslopp (eller hur langt vi skall aka), dessutom skall det bli kallare igen.

Oj, det var ett negativt inlagg. Jag mar iaf bra, mycket battre an amiljen hemma i Sundsvall. Ni far ta och krya pa er.

Hoppas 2009 blir lika spannade som 2008. Jag sorterade alla bilder pa datorn idag, och fick en aha-upplevelse over hur bra jag har det. Jag ar sa himla tacksam over den har chansen. Nar jag ar 80-ar kommer jag ha sa himla manga spannade historier att beratta for mina barnbarn.

 

Alaska ar fortfarande super haftigt. Bergskedjan som reser sig runt omkring Anchorage ar riktigt maffig. Och tydligen skall vyn fran 10km banan over stilla havet vara nagot alldeles extra. Det ar riktigt kallt, igar var det -25’C pa stadion, men det kanns faktist inte sa farligt, det ar mest fossingarna som blir kalla om man star still.

 

 

 

Idag var andra chansen for  forsta tavlingen, klassisk sprint. Men det blev aldrig tillrackligt varmt, sa for andra dagen i rad vi satt och vantade och vantade, for att fa reda pa att det var tva grader ifran gransen och vem vet nar det blir till att sprinta nu. De flesta i laget har bestamde sig for att inte kora om sprinten hade blivit av idag, eftersom det hade blivit  sa manga dagar i rad, sa av tjejerna var det nu bara jag och Christina som holl tummarna for att termometern skulle visa varmare an -20’C.

 

Imorgons star det 10km skate pa programmet, men troligtvis blir det bara en femma, om de ska hinna fa ivag alla under de fa timmar det kanske kommer att vara varmare en tjugo grader. Det har kannts bra i kroppen och forhallandena ar rattvisa, hoppas hoppas vi far tavla imorgon.